Donne-moi plus!

Jaddå. Helgen vart himla bra. Lördagen vart det alltså 20-årsfirande för Frida, en av aupair-tjejerna, i Genève. Vi var ett antal tjejer samlade innan vi begav oss ut i staden. Dock hoppade jag och Sara av vid Plain Palais och lyckades tappa bort de andra. Så utan att veta vart klubben låg hoppade vi på lite olika tramar utan att riktigt veta vart de gick. Slutade att vi hamnade på slutstationen för tramarna där de åker in för natten. Dock hjälpte en snäll tramvakt oss med att fixa taxi till utestället, Bypass närmare sagt. Så vid cirka kl.03 hade vi kommit in på dansgolvet och roade oss tills stängningsdags (kl.05). Sedan vart det att åka till Mimmi och sova ut. Söndagen blev det en god pannkaksfrukost med en del av festgänget från gårdagen och det var i stort sett vad som hände den dagen eftersom jag somnade redan vid kl.18. Trött tjej alltså.

Tisdag idag. Snart helg igen. Nej men är för tillfället nästan insnöad här uppe på berget med två sjuka småbarn så är måttligt rastlös.

Har idag pluggat massor på min distanskurs, första inlämningen är 17/2, och även vart ute och lekt i snön.
Imorgon är det onsdag, vilket innebär ledig dag och aupairmöte. Wiho!
I helgen ser det även ut att bli en roadtrip mot hemlig destination! Gillas starkt!

Utgång i Genève

Lillen tycker det är för mycket snö..jag med..

Ointresserad av att bli fotad...

"Lite vev på det!"

Äntligen äntligen helg! Ska dock inte klaga för veckorna går snabbt. Men, har som sagt haft mycket otur denna veckan (förutom i måndags har jag även lyckats vattenskada min mobil..yes!)

Min vecka har inte bestått av så mycket, har mest tränat, lekt, pluggat, fikat och ja tänkt.
Så denna helgen är efterlängtad. Kom nyss hem. Vart i Annemasse med Sara och Carro på vår nya favoritresturang. Åt kebab! Var inte igår.

Imorgon är det födelsedagsfirande och utgång i Genève som gäller. Inte helt fel!

Strapatser på berget

Ös på löpbandet

Helt random bild. Men den är bra. Så det så.

Nej, jag har inte mycket och skriva om. Detta var helt osammanhängande. Jag lever.
Redan varit här i 20 dagar. Tiden går snabbt. Harricot verts är gott.

Tja.

Merde! Putain! Zut alors!

Fasen vilken hemskt dålig dag det varit idag. Ska aldrig mer säga att jag gillar livet (se avslut på mitt förra inlägg)....för vilket bakslag jag fick!

Vaknade sjukt trött klockan åtta eftersom jag fick för mig att vara vaken till typ halv tre på natten. Yrvaket går jag upp och ska precis ta fram frukosten då Carro bankar på mitt köksfönster. Öppnar ytterdörren och möts av en uppstissad Carro som undrar om hon kan få låna min bil eftersom hennes bil vägrar starta.Snäll som jag är låter jag henne låna bilen. Jag går ut och hjälper henne att starta den och allting sen går jag in igen eftersom hon skulle åka. Precis när jag gått in igen ber hon mig att spänna fast Flo (hennes minsta) i barnstolen eftersom hon inte förstod sig på den. Så jag går ut, spänner fast henne.

Och där startar min hemska dag. Varför?
JO, för ytterdörren till huset har smällts igen.
Denna jäkla ytterdörr går inte att öpnnas utifrån om man ej har en nyckel.
Men varför hade du inte nyckeln på dig då?, tänker ni kanske då. Tänk för att jag hade det hela tiden, tills jag hängde in den då jag gått in innan Carro bad mig om hjälp med Flo. Tänkte inte då och gick ut utan nyckel.

Jag var alltså utelåst då. Med min lilla 22-månaders pojke kvar därinne.

Panikartat visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Ingen extranyckel utanför huset. Carro hade åkt. Jag stod i pyjamas och jacka (som tur var) och hade ingen mobil... Lillen där inne fattade inte vad som hände. Han bara kollade på mig genom dörrfönstret lite ledsamt. Snutt. Så det jag fick göra var att vänta snällt tills Carro kom tillbaka med bilen. Skräckslaget stod jag utanför och försökte hålla koll på Lillen så han inte gjorde något farligt. Dock lyckades han springa in i en byrå så att den öppnade sig och där började han plocka ut allt möjligt.Till slut kom Carro och vi lyckade efter ett bra tag få tag i våra värdföräldrar.
Där stod vi totalt en och en halv timme. Sen kom min värdpappa med nyckeln och räddade situationen!

Har aldrig varit så rädd. Så mycket som kunde ha hänt honom. Fy.

Sen, som om dagen inte var jobbig nog så upptäckte jag på franskalektionen att min vattenflaska läckt ut. Så min väska dryper av vatten. Allt innehåll var blött. Yeay.

Dessutom fick jag reda på nu ikväll att Carro fått en hastighetsböter på 375 Euro. Genom att bara köra 15 km/h för fort. Detta var dessutom för 4 månader sen. Det jobbiga med detta är att jag på exakt samma ställe med sett fortkörningskameran blixtra till....Så jag har en vag känsla av att jag med kommer få en böter.
Peppar, peppar ta i trä!!!

Nej, stämningen på berget idag är inge vidare.
23 Januari kommer från och med nu vara en dag man ska passa sig för.

Nominering till årets Au Pair eller vad?

Mörbultad efter en krävande helg.

Alltså gud vad jag har ont överallt. På ställen jag inte trodde man kunde ha ont. Fy för alltså. Känns som att någon har hoppat på min rygg, sparkat mig i nacken och klämt mina ben.

Nej, jag har inte blivit misshandlad.
Jag har åkt skidor.

I lördags vart jag och Carro i Les Gets med Maia, min personliga skidinstruktör, och åkte lite i backarna.
Det var läskigt att sätta på sig skidorna och försöka röra sig i dem för första gången. Har ju som sagt aldrig åkt skidor, så det var inte helt lätt att komma någonstans med dem. Maia lärde mig iaf grunderna och därefter begav vi oss upp på berget. Sittliften var inte den lättaste att komma på, men jag klara't!
Sen skulle jag ta mig ner för berget, via gröna och blåa backar. Snacka om att jag hade nära-döden-upplevelser titt som tätt hela dagen. Vet inte hur många gånger jag ramlade... Vart så arg.
Men jag är stolt att jag lyckades åka nedför berget! Var inte lätt att hålla koll på alla kroppsdelar samtidigt som man inte skulle försöka åka in i någon stackare. Ja, shiet vad jag var trött efter allt åkande.
Kvällen vart det soaré med Carro och Maia uppe på berget. Kvällen bjöd på LCHF-mat, LOL-filmen och mycket skratt.

Idag har jag hängt med Sara i Annemasse och njutit av lite solsken. Friden stördes dock av att Sara tryckte för hårt på sin Coca Cola-flaska så att en del av innehållet sprutade på oss. Om jag ändå lyckats få det på film. Trop drole alltså!

Just det, i fredags rymde Aldo (hunden) när jag öppnade ytterdörren. Jäkla hund! Sprang säkert 2 km efter honom tills jag lyckades hugga tag i hans halsband. Mindre kul vart det att gå hela vägen tillbaka hukandes eftersom jag glömt kopplet hemma... Förbannad? Ja.

Nej, men det var nog allt for now. Gillar livet just nu.

It's always darkest before the dawn

Ja, jag känner för att blogga idag med. Tredje dagen i rad. Whadup!
Vad är det jag vill ha sagt nu då?

Jo, jag vill offentliggöra min och Carros s.k "Ultra-mega-hårda-månads"-plan.
(Känn dig hotad Benni!)

Det är ju så här att vi har kommit in på år 2012 och nytt år innebär ny start. Kroppsligt och själsligt.

Så som Jillian Michaels säger (min nya tränings/hälsoguru) "Om inte kroppen mår bra så går inget annat bra!". Eller ja, hon säger ju det på engelska men tänkte vara snäll så jag översatte det så att alla förstår. Ensuite, här är i alla fall månadsplanen:

Dead serious..

Så nu när den är offentliggjord måste jag ju helt enkelt följa den till punkt och pricka. So next time in Sverige kommer jag att vara megatight, höhö.

Ut med det gamla, in med det nya alltså. Florence + The Machine förklarar det bättre:

(Jag gillar kontrasten på detta inlägg och mitt förra...)

Denna helgen har jag...

...ätit en massa. 

Comme un déjà vu.

Back on track in France. Här kommer en bildupdate på mina två senaste veckor:

 

Och där var vardagen igång igen. Så himla skönt. Att komma in i rutiner. Komma in igång med sitt liv igen.
Nu ska jag verkligen njuta detta kvarvarande halvår. Och jag börjar nu!
Fred ut.

Turist i sin hemstad.

Då är jag i Sverige på besök. En vecka har redan gått och det känns som att jag aldirg lämnat Hässleholm. Allting är som vanligt. Förutom jag. Det känns bara så himla konstigt att se hur livet bara flytit på här utan att jag varit här. Mycket tankar kommer upp i huvudet. Känns liksom konstigt att vara på besök hemma och leva ur en resväska hemma. Och att veta att jag har ett andra hem, en andra familj och ett annat liv flera mil härifrån och speciellt hemifrån.

Nyår var underbart. En riktig nostalgitripp. Att träffa alla på ett och samma ställe efter ca. ett halvår var underbart! Att veta att det kan gå så lång tid emellan att vi ses och ändå ha lika roligt som alltid är guldvärt. Vilket fått mig att inse hur lyckligt lottad jag är som har så underbara vänner och som dessutom gillar mig trots mina konstiga idéer. Inga kommentarer på det. Haha.

Nu har jag en vecka kvar här att njuta. Behövs. Mycket ska hinnas, Skönt dock att veta att jag om ca. en månad är hemma igen. En vecka i februari kommer jag hem igen för att njuta av sportlov. Helgen jag är hemma ska jag också se Avicii i Malmö (ÄNTLIGEN IGEN!)

Nyårstaggade till tusen

Fin förrätt

Världens bästa värdinnor