Dijon, je t'aime!

Detta var nog den längsta helgen på länge. 

Fredagkvällen följde jag med min värdmamma på ett sorts bingo/lotto/brickor-med-siffror-spel där jag satt och trängdes med ca. 300 andra galna fransmän mellan sju och midnatt. Gud ja, det var en upplevelse..

Lördagmorgonen (efter endast 5 timmars sömn) gav jag mig iväg mot Dijon med Carro, Laura och Alana.

Förstår inte hur jag orkade köra alla 278 kilometrarna. Men det gick snabbt eftersom medelhastigheten låg på 130 km/h (man betalar ju för att köra på de franska motorvägarna så att lite valuta måste man ju få för det).

Vi kom fram till hotellet (som förövrigt vart överraskande bra trots den lilla summan de krävde av oss för rummet) vid lunchtid och lämnade alla grejer innan vi gav oss ut på den obligatoriska turistrundan. 

Efter att ha fått denna bra guiden: http://dijon.blogg.se/2012/march/guide-till-dijon-1.html av en svensk tjej som bor i Dijon (Tack än en gång Elin!) så hade vi ett bra hum om vart vi skulle ta vägen i staden. Vi gick runt i den varma vårsolen och bara beundrade alla vackra byggnader ( fantastisk arkitektur!!!). 

Överallt (på gator, turistshopar, kyrkor) såg vi avbildningar/statyer/figurer i former av ugglor (?). Ska tydligen vara en symbol för staden. Själv har jag dock inte fattat varför ännu. (Får väl googla det...).

Några timmar senare (och hår dm kortare för Carro) vart vi färdigturistade och tog en powernap på hotellrummet innan vi begav oss till resturangen Casa di Lola som serverade oss godaste italienska maten. Vi beställde även in efterrätt, vilket resulterade att vi rullade hem senare. Mätta, trötta och belåtna sov vi gott tills alarmet väckte oss någon timme för tidigt efter som det tydligen blivit sommartid och ja....redan vid tio var vi utcheckade och klara att gå. Efter parkhängsfrukost tog vi bilen till Beaune där vi turistade ännu mer genom att besöka det käna hospiset Hôtel Dieu. Himla imponerande ställe ! 

Kom hem söndagkväll nöjd efter en underbar helg. Dijon levererade. Vart inte sista gången jag besökte den staden kan jag säga. Blev lite smått förälskad i stadens charm.

Om en vecka kommer tre femtedelar av familjen hit. Najs.

Bientôt le weekend!

Torsdag. Which means fredag imorgon. Alltså, helg. Efterlängtat. Eller nja, veckan har varit bra och lätt.
Kanske för att Lillen varit lätthanterlig och glad. För första gången på länge var vi på målningskursen hela timmen utan att han åt upp färgen eller la sig ner på golvet. Yeay! Så duktig är han.
I tisdags vart jag på playdate hos Sigge vilket gör att dagarna går så himla mycket fortare. Vi besökte en fin park i Hermance som ligger vid Lac Leman. Så fint! Dessutom bjöd Sigge på den goaste lunchen jag ätit på länge (kanske för att den var så långt ifrån fransk som möjligt? haha, nej men fransmän är sisådär gällande råa grönsaker ).

 Alltså, barn kan ibland säga roliga saker. Särskilt Lillan nu eftersom hon fått för sig att hon ska lära mig franska och hur man gör här. Svårt att förklara. Igår vid lunch iaf skulle vi äta efterrätt som vanligt bestående av ostar och bröd. Jag satt bara och åt ost då hon sa:  "Du kan ju inte bara äta ost, du måste äta så här med bröd" medan hon visade att man ska ha ost i ena handen och bröd i andra och sedan äta de om vartannat. Jag som inte visste vad jag skulle försvara mig med sa "Men, förstår du. Jag är ingen riktig fransyska så därför äter jag så här". "Aha..." sa hon då och kollade lite oförstående och fortsatte äta. Så himla söt. De franska barnen lär sig tidigt att äta och tycka om sina ostar och sitt bröd. Viktigt viktigt.

Gårdagen spenderades i en park i Genève. Himla gött. Dock får det gärna bli lite varmare och ljusare så man kan sitta längre. I helgen blir det roadtrip med Carro, Laura och Alana till Dijon (Senapsstaden) En himla rolig kvartett som nog kan bjuda på både det ena och det andra konstigheterna. 

Bara jag som lyckas ramla från en sittlift och sätta mig på en knapplift...

Ja, igår vart jag och åkte skidor i Habère-Poche med Carro, Sara, Erika, Maia och Melissa. Vädret vart underbart och jag var taggad för att åka skidor för andra gången i mitt liv. 

Som rubriken talar om så skedde en del missöden. Att åka liftar är verkligen inte lätt. Så det som hände då var att jag, Carro, Sara och Erika skulle ta en sittlift upp till toppen av berget. Jag hade en magkänsla av att det inte skulle gå bra så tänkte fråga Carro om inte jag kunde sitta i sidan (så jag kunde greppa armstödet), gjorde dock inte det och tänkte att "Klart jag klarar av detta". Det som händer då är att jag (några meter innan sittliften är vid oss) putar ut med rumpan och gör mig sitt-klar. Dock sätter jag mig för tidigt och sätter mig bara på kanten så jag inte har något fäste. Alla andra sätter sig fint. Jag känner smått paniken komma då liften skjutsas upp i luften och jag inte har hela rumpan på sätet. Men ändå lyckas jag luta mig bakåt och åka upp med liften en bit innan....PLAFS. Jag hinner inte tänka så mycket mer innan jag befinner mig på marken med skidor och stavar åt alla håll. Som en sköldpadda ligger jag där och kommer ingenstans. Liftvakten (en stadig man) kommer springandes och försöker dra upp mig. (Elin, du som är liftvakt...tänk situationen..) Gick inte bra för mina skidor vart fast på något konstigt vis. Så, vi lossar skidorna och han drar upp mig och håller mig i armen tills jag kommit till en säker plats. Allt detta har skett framför alla människor i liftkön så jag står där aningen embarrassed (finns det något svenskt ord?) och vill bara därifrån. Jag kom dock ingenstans för liftvakten höll min arm i ett fast grepp och hjälpte mig på med skidorna innan han hjälpte mig upp på nästa sittlift som tar mig upp till de andra. "Prendrez soin de la mademoiselle!" (Ta hand om fröken!) säger liftvakten sedan till herrarna som sitter i sittliften med mig. Fy, vad jag skämdes...

Men, jag kom upp! Och åkte ner för hela berget! Stolt tjej. Angående knappliften orkar jag inte berätta om det, ni har redan fått er dos av skadeglädje känner jag! 

Qu'est-ce que je vais faire avec mon futur?

Vad ska jag göra med min framtid? Djupa fredagsfunderingar på ingång.

Igår öppnade anmälningarna för höstterminen på universiteten/högskolorna. Jag vill verkligen inte börja plugga i höst eftersom jag inte har någon skolmotivering whatsoever, dock känner jag att jag borde söka in till något eftersom en plan B aldrig är fel. Så blir nog att söka in till någon kurs. Kvällskurs. Distanskurs. Ja, någonting.
Hade varit utmärkt samtidigt som jag tänkte jobba så mycket det går (ska bara hitta ett jobb först) för att spara pengar till en fete-resa jag planerar att åka iväg på i början av 2013.

Dock. Mitt i allt funderande kommer jag på att franskan (detta vackra språk!) måste ju hållas i liv på något vis och jag vill dessutom inte lämna Frankrike för gott efter denna tiden. Pourqoi dois toutes les choses être compliquées? Dock måste min franska förbättras en hel del innan jag kan bosätta mig här och kunna jobba här. Så därför måste jag gå en massa franskakurser (ännu ett aupair-år orkar/vill jag inte (jag trivs verkligen här, men att börja om är ingenting som lockar)) eller åka iväg på en språkresa (varför kostar det så HIMLA mycket?!?!). Nej, jag orkar inte tänka mer nu.

Nu har jag varit här i nästan 6 (!!!) månader. 3 månader återstår. Tiden går alldeles för snabbt. Så nu ska jag verkligen njuta av tiden och göra så mycket jag bara kan. Om 3 veckor kommer min familj på besök, så då blir det en del turistande.

Imorgon ska jag åka skidor igen. Andra gången i mitt liv. Give me strength!!

Le printemps est arrivé.

Promis. On s'en sortira.

Och där var ännu en vecka avslutad. Jag kämpar på med franskan. Nyss suttit i typ två timmar och klurat på min distanskurs-inlämning. Den skulle varit inne i fredags. FML. Att det ska vara så himla svårt att skriva. Nej, nu ska jag verkligen kämpa de sista månaderna för att bli asgrym på franska. C'est decidé !
Alors, det har blivit en himla massa La Panière häng med blandat folk senaste tiden, kan bero på att deras baguetter är G-U-D-O-M-L-I-G-A. (Hur ska jag klara mig utan det stället i framtiden????). Att vädret blivit vårfint (förutom i torsdags då det snöade) har även bidragit till mycket utomhushäng.
I helgen har Carro släpat med mig på en massa träning. (Hur jag ens kan sitta upp nu är ett under). Lördagen vart vi på ett killing-spinningpass och som om det inte nog var det tvingade hon mig gymma två timmar utöver det. Ja, jag var trött och död. Efter en sväng till Genève kollades det på kvällen på Melodifestivalen med Sara (som fick helspel när Björn Ranelid uppträdde) Heja Loreen! Imorse drog Carro ut mig på en 7 km löprunda klockan tio....Vart himla jobbigt. Dessutom bjöd eftermiddagen på bergspromenad i Douvaine med Maia.
Nu är jag helt död. 

Fromage Blanc med Jordgubbar/Rabarber och Speculoos-smulor!!!

Två busungar som sprang in på mitt rum ikväll och ville fota lite.

Bra helg.

Helgen har varit bra. Den har även gått snabbt. Lördagen hajkades det uppe i något berg nära Thonon. Glöm namnet på vandringsleden. Men, fint var det! Och vilket väder! Trots solskenet fanns det dock en del av vandringsleden där marken var is, vilket lockade fram barnen i oss (se videon nedan). Kvällen belönade vi oss med kebab och bananasplit på No Limit (favvo-resturangen). Gillas!

Imorse halv tio tyckte Carro vi skulle ut och springa. Okej då, tänkte jag. Dock visste jag inte att hon planerat in ett killing-träningspass. 7 km (innehållande mördarmoment ) och 500 kalorier senare vart jag död.
Dock åkte vi intill La Paniére senare för att njuta av solen och ta en välförtjänt fika. Mycket mer har inte hänt. Jag är nöjd. Imorgon ska jag göra ett Tuberculos-test. Helt vanlig start på veckan.
Tjarå.

Ehm..oui...le truc est...que...ah, forget it!

Alltså, det är vårväder! Jag älskar det. Livet blir så mycket lättare när vädret är bra. När man får lägga ifrån sig vinterjackan ett slag och ha skinnjacka och kunna ha solglasögon för att solen bländar en.
Idag är det hela 14 grader celsius!!! Jag känner på mig att mars/april/maj/juni kommer vara hejdundrande väder så att jag har fått en förbränna som jag kan jobba på i sommar. Om det blir en fin svensk sommar det vill säga.

Au-pair livet här i Frankrike just nu är helt okej. Lite spänning i vardagen blir det när man kallas på Tubercolostest på sin franskakurs. En tjej som var med oss innan jul har nu åkt tillbaka till sitt hemland eftersom hon hade Tuberculos. Det kan tydligen smitta via luften. Känns ju bra det här.

I veckan har jag även bokat tågbiljetter till.......PARIS! Överlycklig! Äntligen ska jag få åka till La ville d'amour. Mitt resesällskap är Carro, Maia och en vän till Maia. Dock är resan inte förrän 27 April, men det blir ett bra avslut innan Carro åker hem till Svea... snyft.

Annars då, jo min franska just nu är så katastrofalt dålig att jag blir frustrerad. Men men, i helgen blir det nog lite bergsvandring på något berg och då behövs bara engelska så det tackar vi för.
Just det, jag har även börjat kolla på en ny serie som heter Once upon a time. Pallar man inte plugga (och man inte måste plugga eftersom man ej får betyg) så är serie-tittande så mycket skönare.

EDIT: Nyss skypeat med min coola kompis Petra som är down under, så nu känns tillvaron ännu bättre. (Hihih)