there's never a right time to say good bye.

Då vart man hemma på svensk mark igen. Känns konstigt. Faktiskt.  Tiden går verkligen alldeles för snabbt, för bara 24 timmar sedan var jag i Libanon och njöt av kvällsvärmen på balkongen med iste i min hand. Tänk att bilden här ovan är tagen igårmorse, det är också en konstig tanke. Pappa och jag var på en liten fotorunda på morgonen innan hotellområdet invaderas av solsugna/badsugna turister. Bildens rebus ska förresten föreställa " I Love Lebanon". Det är alltså ett cederträ och ingen gran! Clear?

Imorgon är min sista dag i Sverige. Jag kan inte riktigt förstå det. Var och sa hej då till några fina vänner. Dock var det väldigt jobbigt att verkligen inse att " Men hörru, vi ses ju om sisådär 9 månader". Men som en vis kompis till mig sa "Vi kommer ju alltid ha kvar varandra", även fast vi alla drar på olika håll så kommer vänskapen alltid bestå, och denna

tanke gör mig väldigt lugn. Så det är bara att packa om väskorna illa kvickt.

Det är ett nytt äventyr som väntar nu. Och jag är spänd.

P.S Det går att kommentera inläggen nu, trots att man ej har ett google-accout. Så det är bara att kommentera på nu! D.S